Media, makt och ägande

Svensk media och journalistik är ”politisk neutral” på så sätt att den drivs av ”journalistiska värderingar” som i det hela garanterar ”objektivitet”. Så löd huvudresultaten i en nyligen uppmärksammad forskningsrapport som berörde huruvida journalisters (föreställda) vänsteråsikter och medieägandets högeranknytningar påverkar den journalistik som når människor via tidningar, radio och TV. Forskningsresultatet och medias uppmärksammande och upprepande av detta är snarare ett symtom på en heroisk journalistisk självbild – och bör studeras närmare.

Vem äger ordet?

När ägarkoncentration inom media diskuteras tänker många på USA och Murdoch-ägda News Corporation, som i sin tur äger flera stora mediebolag varav det kanske mest kända är Fox News. Vad som inte är lika känt är att USA har en hård monopolslagstiftning gällande media som förhindrar Robert Murdoch att etablera en total mediehegemoni. Visserligen har USA:s medier också problem, som att många tittare väljer FOX News framföra andra nyheter på grund av det lättuggade upplägg som kanalen förmedlar eller att medierna ändå liknar varandra i stor utsträckning. Det finns inte heller (som i Sverige) krav på opartiskhet i de amerikanska sändningstillstånden. Lagstiftningen i USA garanterar dock att mediemakten inte kan koncentreras hos en eller ett par aktörer (oftast talas det om fyra större medieägare i USA) – så även om konservativ media kan driva partipolitik i en större nyhetskanal finns det alltid en annan större kanal som kan levererara en annan bild. Trots att medierna ändå många gånger upprepar varandras budskap, förhindras den nästan totala likriktningen som exempelvis råder i Berlusconis Italien.

Medieägandet i Sverige är dock inte helt olikt det som råder i Italien (även om medieklimatet skiljer sig rent pressetiskt) då en aktör äger en mycket stor del Sveriges största medier. Om du idag bläddrat i en tidning eller läst nyheterna på internet så är chansen stor att du kommit i kontakt med Bonnierkoncernen. Bonnier, vars tidskrifter brukar betecknas som oberoende liberal, äger Göteborgsposten, City, Dagens nyheter, Dagens industri, Expressen, TV4, Sydsvenskan och ett stort antal mindre svenska (och internationella) medier.

Dessutom dominerar andra mediekoncerner vissa regioner i landet där exempelvis moderata Norrköpings Tidningar äger både (moderata) Norrbottens-Kuriren och Norrländska socialdemokraten (NSD). Att nya konservativa/moderata ägare har kvar gamla centerpartistiska eller socialdemokratiska ledare är dock inte helt ovanligt, vilket är fallet med såväl NSD som Aftonbladet, där LO fortfarande har kontroll över vilka som tillsätts som chefer på ledar- och kultursidorna.  Dock dominerar högern ändå bland Sveriges ledarsidor, vilket är tydligast i Stockholm, Göteborg och Malmö där den borgerliga dominansen kan sägas vara total. Tendensen är också att konservativa och liberala ägare köper upp en allt större del av Sveriges medialandskap där Bonnier dominerar. I USA hade ett sådant ägande inte tillåtits och koncernen hade fått delas upp – för att undvika maktmissbruk.

Det uttalat politiska

Det påstås att en tidnings politiska inriktning inte är viktig då den bara påverkar ledaren – men om ledarredaktioner hade varit politiskt oviktiga hade de inte heller existerat. Även om ledaren (tidigare) inte lästes av många har de fungerat som ett utmärkt verktyg för att leverera politiska budskap till (borgerliga) gräsrötter. Än mer viktiga menar jag att ledarsidorna blivit på tidningarnas webbsidor, där skillnaden mellan just ledare och det redaktionella materialet inte alltid är tydlig och många gånger får ledarmaterialet stor rubrikplats på internet. Dessutom fungerar ledarsidorna där som ett sätt att genast kunna få ut ett budskap i debatten – om så skulle behövas. I sommarens så kallade Littorinaffär uppstod en konflikt mellan Aftonbladets socialdemokratiska och Bonnierägda Expressens ledarredaktioner där Aftonbladet försökte belysa oegentligheterna i Littorins avgång samtidigt som Expressen tryckte på det eventuellt oetiska i Aftonbladets publicering. Tillsammans med regeringskansliet och de borgerliga ledarsidorna lyckades moderaterna tillslut totalt dominera debatten. ”Oberoende” moderata SvD:s kopplingar till regeringskansliet har bland annat antytts av Per Gudmundsson själv.

Även tidningarnas debattsidor kan användas med det politiska syftet att snabbt vända en debatt eller motsäga en politiskt ofördelaktig medierapportering. Direkt efter gårdagens (2010-09-01) Uppdrag granskning om baksidorna av det så kallade ”RUT”- eller ”pig”-avdraget publicerade SvD följande debattartikel som försvarar ”RUT” och kritiserar facket – på översta rubrikplats, vilken vanligtvis är tillägnad toppnyheterna. Rent politiskt är också SvD en av regeringskansliet mest trogna anhängare – och går nu så långt som att kalla Reinfeldt för ”enda statsministerkandidaten”.

Det politiska i det opolitiska

Det redaktionella materialet i en tidning skiljer sig dock stort från ledarmaterialet. I Sverige förväntar sig läsaren att denna del i tidningen ska vara ”politiskt neutral” och här uttrycks aldrig uttalade (parti)politiska sympatier. Däremot är tidningarna aldrig neutrala och det syns exempelvis i vilket språk som används – ”RUT”- och ”pig”-avdrag är till exempel två begrepp som betyder samma sak men med helt olika värdeladdningar där det numera endast är det förstnämnda som används i media. Språket i borgerliga ledarsidor har helt enkelt koloniserat det redaktionella materialet. ”RUT”-avdraget har också tagit stor plats i Stockholms-medias valrapportering – och bilden av avdraget som presenteras är överlag positiv trots att det råder stor diskussion om reformens kostnader och fördelar. Klarlagt är dock att reformen kostar 900 miljoner kronor och framförallt används av förmögna – i förmögna bostadsområden.

TV har som bekant inga ledarredaktioner och kanalerna med svenskt sändningstillstånd (framförallt SVT och TV4) granskades fram till den 1 augusti i år av granskningsnämnden (nu ersatt av myndigheten för radio och TV) vars ledamöter var partipolitiskt tillsatta och detta påverkar självklart innehållet vilket exempelvis diskuterades efter GRN:s fällning av Uppdrag gransknings program om Göteborgskravallerna. De förhållningsregler som gäller för radio och TV är alltså politiska på så sätt att politiska föreställningar påverkar reglerna och reglernas tillämpning av vad som är ”neutralt” och ”opartiskt”.

I princip samtliga samhällsforskare är ense om att såväl forskning som journalistisk rapportering inte kan vara ”neutralt” och ”objektivt” men ändå lever denna bild kvar inom journalistforskningen och mediavärlden – som en del av en nästintill heroisk journalistisk självbild. Myten om medial neutralitet bidrar också till ett mer okritiskt mediekonsumerande, där mediala påståenden accepteras som ”sanningar”. Utan medvetenhet om problemen med ”neutralitet” och ”objektivitet” blir det istället viktigt vad som anses vara just ”neutralt” och ”objektivt” och just där förs en kamp i medierna, vilket visades i mitt exempel om ”RUT”.

Att neutralitetsbegreppet är föränderligt blir tydligt om vi analyserar medierna ur ett historiskt perspektiv. Under sextio- och sjuttiotalen, under vänstervågen, sålde exempelvis Bonnier maoistisk pocketlitteratur. Utöver att dessa böcker sålde (och ingav vinster) var Bonnier tvungna att anpassa sin bokutgivning för att upprätthålla sin legitimitet. Media kunde under den här tiden också vara mer samhällskritisk utan att riskera att fällas för opartiskhet och samhällskritiken kan också sägas ha varit nödvändig för att upprätthålla bilden av media och journalistik som ”objektiv” och ”neutral”. Ledarredaktionerna spelade dock stor roll även under sextio- och sjuttiotalen och moderata SvD (delvis även på redaktionell plats) var en samlande faktor för motståndet mot dåtidens medielandskap.

Medieklimatet är alltså föränderligt; men på intet sätt opolitiskt och även om många journalister har västervärderingar så måste de förhålla sig till de ramar som definierar ”neutral journalistik”. Dessa ramar är utan tvekan politiska och bör bli mål för granskning – precis som ägandet av media måste belysas och diskuteras.

Uppdatering: Aftonbladet belyser hur media bedrivit valkampanj åt högerregeringen här.

2 tankar om “Media, makt och ägande

  1. Ping: Är Sydsvenskan en högertidning? | Samtids- och dåtidskritik

  2. Ping: De dolda budskapen | Samtids- och dåtidskritik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s