På svenska universitet och högskolor bedrivs spetsforskning i ämnen med syftet att öka kunskapen och/eller förståelsen för såväl vår historia som samtid. Samtidigt bedrivs pedagogisk forskning som delvis syftar till att förbättra grund- och gymnasieskolornas utbildning samt underlätta för lärares undervisande. Skolverket har i sin tur i uppgift att den kunskap som produceras i den högre utbildningen tas del av i lärandet, även på grundskole- och gymnasienivå. Samtidigt har vi en utbildningsminister, Jan Björklund, som beordrar skolverket att förbise den kunskap som finns inom den högre utbildningen för att istället satsa på en utbildningspolitik som drivs av myter, eurocentrism och populism.
Att svensk forskning och utbildning är eurocentrisk är någonting som många forskare länge diskuterat. Problemet i historie- och samhällsvetenskaperna är att vår kunskap om omvärlden blir bristfällig samtidigt som det ”egna” samhällets lyfts upp och idealiseras. Forskare kallar det här för teleologisering, där forskningen (omedvetet) syftar till att reproducera myten om att ”vårt” västerländskt demokratiska, kapitalistiska samhälle är det bästa som någonsin existerat – kanske det bästa som någonsin kommer att existera. Skolverkets föreslagna förändring i läroplanen (som ändå påtalade kristendomens föreställda särställning), som nu stoppats av Jan Björklund, syftade till att bryta denna utveckling och bredda blickarna för såväl lärare som elever. Björklund, precis som den äldre forskningen, drivs av föreställningen om att vårt samhälle är det optimala och det enda vi behöver förklara är vägen hit – vilket också går helt i linje med det högerextrema Sverigedemokraternas verklighetsbild. Utbildningsministern (och Sverigedemokraterna) har också en klar bild över vad låg till grund för vår ”överlägsna” samhällsforms – nämligen kristendomen och den kristna värdegrunden.
Att kristendomen förmodligen spelade en betydande roll för det kapitalistiska systemets uppkomst är dock svårt att förneka och påtalades först av den liberala sociologen Max Weber. Denna vinkling är värd att diskutera redan i gymnasieskolan, men problemet är att den kristendomsundervisning, som Björklund vurmar för, är totalt frånkopplad från sociologin och istället inriktad på kuriosa och kristna ritualer. Resultatet blir att religionsundervisningen reproducerar föreställningen om kristendomens överlägsenhet – bara genom att den tar större plats än andra religioner. Det går i sig att diskutera religionskunskapens (frikopplad från samhällsvetenskapen) relevans i gymnasieskolan; men om den nu ska finnas där bör eleverna kunna fördjupa sig i de livsfilosofier och religioner som de intresserar sig för – utöver en allmän genomgång av världsreligionerna som krävs för att skapa sig en förståelse för såväl omvärlden och det svenska samhället.
Om Björklund hade lämnat skolans utformning till de forskare som sitter på spetskompetensen hade vi också fått en kunskapsskola – istället för en där ordning och uppförande prioriteras över kritiskt tänkande och där myter och föreställningar ges utrymme före pedagogisk forskning. Som det ser ut nu är utbildningsministern en av de mest kunskapsfientliga i hela regeringen – det drabbar Sveriges ungdomar och i längden kunskapsnivån i hela samhället.
Mer media på ämnet: Dagen ; Dagen 2 ; Sveriges radio ; DN ; GP ; SvD Opinion
Uppdatering: Vänsterpartiet belyser nu religionskunskapens bristande relevans i grund- och gymnasieskolan. Därför vill de nu lägga ner ämnet och integrera de relevanta delarna i historie- och samhällskunskapen.
Nu har jag inte satt mig in i dessa föreslagna ändringar, men jag måste fråga: Varför just Björklund? Varför inte alla skol-fördummande socialdemokratiska föregångare? Varför inte genustokorna (med ett förhållandevis stort genomslag i både debatt och politik) som vill prägla undervisningen genom sin egen idelogi och förvridna världsbild? Varför inte de många dåliga lärare som inte själva har tillräckligt stora kunskaper och förståelse?
Framförallt vågar jag att betvivla att Fp är kunskapsfientligare än S, V, och Fi—snarare tvärtom.
Varför Björklund? – Därför att han är utbildningsminister och har ansvar för skolan som stått under borgerlig kontroll i fyra år. Varför inte ”genustokarna”? – Vad har genusforskare med sakfrågan att göra? Jag förstår inte heller vad du menar med “genustokar”. Genusvetenskapen är idag etablerad och igenkänd inom i princip alla samhällsvetenskapliga och humanistiska institutioner. Inte av tvång – utan därför att den har bidragit till forskningen med frågeställningar som forskare måste förhålla sig till – även om inte alla håller med. Varför inte de många dåliga lärare? Även om problemen med skolan ligger på strukturell nivå så lämnar lärarutbildningen mycket att önska – men jag förstår inte vad det har med frågan att göra.
Problemet med den borgerliga skolpolitiken är att den drivs av myter och populism – inte av den rådande forskningen. En bättre skola fås inte genom diciplin och betyg i ordning och uppförande – utan genom att lära elever att kritiskt förhålla sig till den kunskap som lärs ut.
Då du inte har ringat in ämnet i detalj är en diskussion av relaterade problem med skolans kvalitet naturlig—inklusive tex. lärare.
Genus-“vetenskapen” är till en stor del stollerier—och det som inte är stollerier får mer uppmärksamhet än det förtjänar. Att den gillas på många institutioner är inte ett tecken för genusvetenskapen utan mot dessa institutioner. Läs tex http://tanjabergkvist.wordpress.com/
Dina utsagor om den borgerliga skolpolitiken kan man med mycket större berättigande rikta mot den socialdemokratiska (även om detaljerna kan skilja). Framförallt var just det kritiska tänkandet något som S gjorde sitt bästa för att utrota—istället skulle eleverna fostras till goda socialdemokratiska medborgare, FN-älskare, kärnkraftshatare, osv.
Om jag syftat att beskriva hela utbildningspolitiken i detalj så hade jag skrivit en antologi – inte ett blogginlägg som inte har någonting att göra med de ämnen du tar upp.
I övrigt är jag lika intresserad av vad en matematiker har att säga om genusvetenskap som (jag förmodar) en matematiker är intresserad av vad en samhällsvetare tycker om matematik (se exempelvis Joan Wallach Scott om du mot all förmodan har ett genuint intresse). Jag är inte heller intresserad av konspirationsteorier gällande socialdemokratins påstådda hjärntvätt av barn.
Jag har alltid tyckt att Björklund som utbildningsminister är en katastrof. Och även om föregångarna inte heller har rosat marknaden så måste jag få tycka det. Detta är en liten pik åt MikaelEriksson som verkar tycka att vi inte får kritisera Björklund om vi samtidigt inte kritiserar alla andra föregångare och alla andra som är ute och cyklar. Vi måste få kritisera det som är fel.
Och Björklund som påstår sig värna utbildning är mer intresserad av åtgärder som låter bra, är “sunt förnuft” som går att formulera på 10 ord eller mindre samt får honom att framstå som handlingskraftig än att faktiskt basera sin myndighetsutövning på vetenskap och forskning.
Vad har han egentligen sagt nu? Alla som reagerar (ganska främst de som är för) reagerar på vad de tror att han säger för inte har han sagt så mycket. Bara någonting som “låter bra”…
“Om jag syftat att beskriva[…]”
Som jag läste ditt inlägg är ditt syfte ett rätt billigt, osakligt, och raljerande politiskt påhopp—varken mer eller mindre.
“I övrigt är jag lika intresserad[…]”
Jag antar att du vill säga att du inte är intresserad. Det kanske du dock borde vara, då just matematiker har lärt sig krititiskt tänkande och är filtrerade för hög intelligens på ett sätt som inte förekommer inom tex samhällsvetenskapen—och även en utomstående kan snabbt se grova luckor, alternativa förklaringar, ody, i det som genus-“vetenskapen” framför. Citattecknen använder jag ytterst medvetet, då bristen på vetenskaplig metodik och vanligheten av ideologiskt styrd forskning är mycket uttalad just här—och är mycket vanlig i dagens mjukare vetenskaper i allmänheten. Och: Även dessa faktorer kan man som utomstående med en god vetenskaplig utbildning lätt se. (Mitt ursprungliga tal om genustokor var för övrigt inte beskränkt till den akademiska sidan—politiker, pop-feminister, ody., med genusideer tillkommer.)
“Jag är inte heller intresserad av konspirationsteorier gällande socialdemokratins påstådda hjärntvätt av barn.”
Fostran till en god socialdemokratisk medborgare var länge officiell eller halv-officiell policy—inte en konspirationsteori. I övrigt kan tex ett parti bära skulden för problem även utan konspirationsteorier. Tvärtom är problemet med konspirationsteoretiker ofta att de ser ett reellt fenomen som uppstått genom tex inkompetens/ideologisk drivning i individer eller naturliga krafter och sedan drar slutsatsen att en konspiration föreligger (gärna i kombination med en överdrivning av fenomenet). Jfr. här tex “Patriarkatet” eller den världsomfattande judiska konspirationen—ideer vilka båda har sin grund i misstydningar av biologiska faktorer.
Jag ser att du tycker en massa saker, om socialdemokrater, om genusvetare, om matematikers ”överlägsenhet”, om samhällsvetares ”inkompetens”, om judar (???). Vad jag inte förstår är varför ditt tyckande tar plats i kommentarsfältet för ett blogginlägg som handlar om något helt annat. Att du försöker rationalisera dina konspirationsteorier gör dem i övrigt inte mer sanna.
(Förresten har de personer som utfört den av dig påstådda socialdemokratiska indoktrinering bestått av till stor del folkpartistiska lärare).
Du lägger ord i min mun på ett som snedställer det jag faktiskt säger. Dina upprepade personattacker med konspirationsteori hit och konspirationsteori dit är inte heller seriösa—och inte heller blir något mindre sant för att du personligen inte råkar veta det.
Varför gör jag dessa kommentarer här? För att du gör ett billigt och populistiskt påhopp på en liten bov i dramat medan de stora skurkarna går fria. Läs vad jag från början skriver och sammanhanget torde vara klart.
@JS
Det handlar om formen av kritiken: Jag har ingenting emot saklig kritik mot Björklund eller godtyckliga andra politiker. Billiga och populistiska påhopp som silar mygg och sväljer kameler—det är en helt annan sak.
Det man inte vill se, det ser man inte heller.
Fastän det är så uppenbart vad kristendomen beytt främst i alla kristna länder, främst de protestantiska av väckelserörelser påverkade länderna, USA, England, Holland, Schweiz, Sverige, Norge, Finland, Danmark m fl, envisas kristendomens motståndare med att kristendom och religion är förtryckande och utvecklings- och vetenskapsfientlig.
Titta bara på de kommunistiska/ateistiska länderna. De har samma förutsättningar men utvecklas ALLA utan undantag, Nordkorea, Kina, Sovjet etc till en katastrof på alla plan. Och om alla religioner vore lika “bra” varför har vi då inte fått demokrati i t ex islamska länder? Där går det bakåt samtidigt som kristna flyr.
När islam fanns i det kristna Spanien gick samhället framåt. Men i den egna kontexten stannar utvecklingen av. Mellanöstern har levt på judar och kristna, säger en känd forskare i en ny bok.
Öppna ögonen!
Kristendomens påverkan för den kapitalistiska utvecklingen är intressant att diskutera och det nämnde jag också i blogginlägget som i övrigt inte behandlar någonting av det du kommenterar.
Det “katastrofala Kina” är i sammanhanget världens näst starkaste ekonomi, på god väg att passera USA. Den “kända” forskarens “nya bok” som du nämner (vilken det nu är) går eller inte i linje med den gängse och ledande forskningen inom historievetenskapen. Däremot finns det gott om högerextremister och (amerikanska) neokonservativa som driver linjen om den västerländska kristendomens totala överlägsenhet.
Säga vad vill om de ateistiskt lagda “humanisterna”, men särskilt humana är de tydligen inte i alla lägen. Fram till 1950-talet hade skolan även till uppgift att “fostra eleverna till goda kristna”, något som dagens gamlingar ofta och gärna talar mycket varmt om, oavsett deras tro eller icke-tro.
En sådan fostran sticker alltjämt vänstern och ateisterna i ögonen. Ändå har de alltid saknat hållbara argument för att avskaffa den här fostran. I den oheliga sekulariseringens namn har de kastat ut barnet med badvattnet.
Den goda fostran i kristen etik under första halvan av 1900-talet har vänsterpartierna målmedvetet ersatt med vakuum, normlöshet och rotlöshet hos det uppväxande släktet. Frukterna av den här bristen på kristna värden och normer ser vi hela tiden i våra medier, skilsmässo, abort– och brottsstatistiken. Vilka positiva värden för vårt samhälle har ateisternas livsåskådning egentligen fört med sig? För de allra flesta är de nog väldigt svåra att upptäcka.
Visst ska skolan ha ett sekulärt förhållningssätt. Men det innebär inte att man per automatik ska förkasta det faktum att kristendomen har betytt så oändligt mycket mer för Sveriges utveckling och samhälle än de övriga världsreligionerna.
Det är lätt att idealisera ett förgånget som aldrig har varit. Skolan som rådde fram till och med femtiotalet tjänade inte mycket mer än som en klassreproducerande institution – där arbetarungar skickades till industrin och akademikerungar till gymnasiet. De kristna värderingarna fungerade väl ihop med denna skiktningsapparat – då bibeln kunde användas för att legitimera lärarnas och klassamhällets auktoritet.
I övrigt har ingen (i vilket fall inte jag) förnekat kristendomens historiska påverkan på det ”västerländska” samhället. Detta bör gärna diskuteras i historieundervisningen, men religionskunskapen (om den nu ska finnas kvar) bör rikta in sig på samtida existentiella frågor som intresserar eleverna.
Kristendom bygger inte bara på kunskap. Den lever på miljontals kristnas personliga erfarenheter under de senaste två tusen åren.
Några exempel finns beskrivna här: http://www.gudfinnsnog.nu/
Jag tänker inte argumentera emot människors personliga tro – men den ska inte kolonisera skolväsendet.
Victor, vad menar du med formuleringen “kolonisera skolväsendet”? Menar du på fullt allvar att undervisning om kristendom är liktydigt med “kolonisering”? I mina öron ter sig ett sådant ordbruk som både grundlöst och irrelevant.
Kanske betraktar du även undervisning i matematik, svenska, historia och naturorienterade ämen som “koloniserande”?
Ett undervisande om en företeelse i en relevant kontext (samhällskunskap, historia) är inte kolonisering. En uttalad (eller dold) kristen grundsyn bör inte prägla hela skolsystemet. Att på undervisningstid lära ut kristna ritualer, utan att sätta in den i en samhällsvetenskaplig eller historisk kontext är däremot en kolonisering av kristendom i skolan.
@Victor:
Du förefaller slå in öppna dörrar i din argumentation. Var förekommer det att man “på undervisningstid lär ut kristna ritualer” och så vidare? Följdfrågan är förstås hur du kan koppla ihop den typen av beskrivningar med att kristendomen ska ha en fortsatt särställning i religionsämnet?
Religionsämnet (speciellt när det gäller kristendomen) består (tyvärr) till stor del av att undervisa om ritualer, kuriosa, och anekdoter såsom högtidsfiranden, dop och så vidare (även om kursplanen är mer seriös). Den undervisning som är kopplad till historia och samhällsvetenskap sker inom just historieämnet och samhällskunskapen. Där är fokus på kristendom en helt annan fråga än inom religionskunskapen.
Om ämnet nu ska få vara kvar bör eleverna erbjudas, utöver en generell genomgång av världsreligionerna, fördjupning i de existentiella frågor som de är intresserade av. Det finns ingen anledning till att lägga större fokus på kristendomen – speciellt om kursens syfte är att ge eleven möjlighet lära sig mer om olika livsåskådningar.
Mon dieu, detta tycks vara ett populärt tillhåll bland kryptonazister och troll.
Hatten av för en bra blogg 🙂
Då ska du se de inlägg som jag inte släpper igenom.
Tack för de goda orden!
Instämmer med Wille, tack för en bra blogpost (ska ögna igenom resten av bloggen din och se om jag ska prenumerera =). Du går igenom argumenten på ett bra sätt, du bryter ner och utvecklar ett eget resonemang som jag finner ganska intressant (coh som jag aldrig tänkt på).
VP: “Samtidigt har vi en utbildningsminister, Jan Björklund som beordrar skolverket att förbise den kunskap som finns inom den högre utbildningen…”
VP: “Om Björklund hade lämnat skolans utformning till de forskare som sitter på spetskompetensen hade vi också fått en kunskapsskola…”
Du hänvisar till kunskap och forskare som sitter på spetskompetens. Menar du då forskare som Skolverket beställt utredning av, eller syftar du på de forskare som kritiserar svensk forskning och utbildnings eurocentrism?
Du får det att låta lite som att alla kompetenta forskare är överens om hur religionsämnet skall undervisas om det överhuvudtaget skall undervisas, och dessa kompetenta forskare har en motsatt åsikt mot Björklund. Är det så enkelt?
Jag vågar påstå att Folkpartiet går emot “gängse” forskning i sin skolpolitik och att de gör detta av populistiska skäl. Ett konkret exempel är Skolverkets förslag som beretts av exempelvis teologer, men också partiets syn på generell pedagogik som går stick i stäv med pedagogisk forskning.