Bonnier-ägda Sydsvenskan, som i stort sett dominerar tidningsläsandet i södra Skåne, kritiseras många gånger för att vara borgerlig på nyhetsplats, ofta mer än andra borgerligt ägda tidningar i Sverige. Skåningar anses också i sig, enligt många statsvetare, stå generellt sett mer till höger än övriga svenskar. Frågan är om skåningars eventuella högervridning också möjliggör en press som kan stå längre till höger – eller om mediesituationen göder högersympatierna. Att det föreligger ett slags samspel häremellan är dock troligast.
Sydsvenskans politiska tendens spelade mindre roll när den numera nedlagda socialdemokratiska tidningen Arbetet, som även den kritiserades (från höger) för att vara alltför vänstervriden, fortfarande gavs ut. Tidningarnas position i förhållande till varandra gjorde att en politisk likriktning i medieklimatet aldrig uppstod, även om Sydsvenskan hade fler prenumeranter och därmed kunde nå ut till fler läsare.
Jag har tidigare skrivit om hur ägande över media påverkar tidningarnas redaktionella innehåll, men anledningen till att jag tar upp Sydsvenskan är en intressant rubrik, där centerpartistiska Skånskan valde att ha en motsatt beskrivning på samma händelse. Rubriksättningarna gällde de borgerliga partiledarnas besök i Lund, där Sydsvenskans rubrik löd: ”Alliansen möttes av jubel” samtidigt som Skånskan valde att använda formuleringen: ”Demonstranter mötte alliansen”. Genom att bara läsa rubriken hade det aldrig gått att gissa att dessa gällde exakt samma händelse. Så att en ägarens och ledarens politiska tendens sipprar ner nyhetsmaterialet skapar inte bara politiskt vinklade artiklar – det leder också till absurda rubriksättningar.
Förtydligande: Jag försöker inte bevisa att Sydsvenskan är en högertidning, eller en tidning men borgerlig politisk tendens, genom att endast använda mig av ovan nämnda exempel. Det finns många historiska exempel på hur det har förts en kamp mellan framförallt Sydsvenskan och Arbetet om tolkningar av olika händelseförlopp. Vid jämförelser av material mellan tidningar blir också den politiska tendensen som tydligast – även om båda tidningarna håller sig inom vad som kan kallas “normaljournalistik”. Majoriteten av Sydsvenskans (och andra dagstidningars) artiklar faller inom “normaljournalistiken” som oftast brukar “neutral”/”objektiv” av medieforskare. Vissa artiklar, som mitt exempel ovan, faller dock utanför denna “normalitet” – och i Sydsvenskans fall tenderar dessa artiklar att luta klart åt höger.
Idéhistorikern och filosofen Michael Foucault, som fått stort genomslag inom samhällsforskningen, är en som beskriver hur (politisk) tendens går att återfinna i allt språk.
Uppdatering: Aftonbladet belyser hur medias högervridning påverkat valrörelsen här.
Nu är ju Skånskan en c-tidning, så sanningen är kanske helt enkelt att det finns bra och mindre bra journalister?
Hej!
Visst är det så att Skånskan också en borgerligt ägd tidning men borgerlig ledarsida (detta påpekade jag också i inlägget). Trots detta tycks det råda helt olika slags politiska kulturer på tidningarnas redaktioner – där utpräglad högerjournalistik helt enkelt kan ta mer plats i Sydsvenskan. Hur tidningsartiklarna ser ut ligger heller inte endast på journalisterna – då de måste gå igenom såväl redaktör som ansvarig utgivare.
Gratistidningen City (Malmö-Lund) som också ägs också Bonnier har inte heller samma högervinkling som Sydsvenskan varför det är uppenbart att fler faktorer än bara ägande spelar in. Gissningsvis spelar det politiska klimatet på redaktionen stor roll i vilka vinklingar som tillåts.