En suverän socialdemokrati?

Många är det som har velat blanda sig i kampen om partiledarposten i Socialdemokraterna. Att valet till sist föll på Håkan Juholt var det inte många som anade så sent som för några dagar sedan – och det belyser också det faktum att medias spekulationer ofta varit grundlösa. Mest intressant är att såväl Aftonbladet, DN, Expressen och Svenska dagbladet drivit samma kandidat, Mikael Damberg, tillsammans med personer från Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraternas högerfalang. Att valet föll på en annan kandidat, en som inte förordades i media är på många sätt en hävdning av en socialdemokratisk suveränitet. Media har framställt sina egna favoriter som ”de troligaste kandidaterna” – men detta har alltså inte fällt avgörandet för valberedningen slutliga förordande. Det, i sig, bådar gott för en framtida självständig socialdemokratisk oppositionspolitik – som inte låter sig styras av en medial och högerpolitisk likriktning.

Valet av Håkan Juholt, försvarspolitisk talesperson och distriktsordförande för Kalmar län, är också ett tecken på att nyliberalismen är på väg ut från den svenska politiken. Vänsterns starka valframgångar i Hamburg, David Millebrands ordförandeskap i Labour samt Socialdemokraternas förda politik i Norge och Spanien är exempel på en europeisk vänsterutveckling som Sverige nu följer. En framgångsrik vänster kan inte i längden föra en höger- eller mittenpolitik vilket de svenska socialdemokraterna äntligen blivit medvetna om. ”Avpolitiseringen” och föreställningen om ”liberalismens slutgiltiga seger” har endas resulterat i att den europeiska extremhögern ofta varit de enda som positionerat sig emot utförsäljningar och nedskärningar i välfärden – vilket också garanterat dem framgångar. Endast en socialdemokrati som står för en annan politik än högerpartierna kan legitimera sin egen existens – och samtidigt slå undan fötterna för extremhögern.

Nu är varken Håkan Juholt, Carin Jämtin valda – men lite talar för att någon motståndare kommer utmana valberedningens förslag – och att en sådan motståndare skulle vinna ett kongressval är tämligen osannolikt. Det räcker dock inte att endast ha progressiva företrädare på ordförande- och partisekreterarposten. Socialdemokraterna behöver också en radikal ungdomsförbundsordförande, en ekonomiskpolitisk talesperson som kan skapa och företräda en egen politik samt ett kvinnoförbund som tar initiativet i jämställdhets- och jämlikhetsdebatten (istället för att bara diskutera kjolar i Rinkeby). Jag hoppas därför att personer som Lena Sommestad och Leif Pagrotsky kan vara med och forma oppositionspolitiken de närmsta fyra åren samtidigt som det gamla gardet (och deras representanter) lämnar.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att socialdemokratin fortfarande är en stark kraft inom den svenska politiken vilket inte minst tydliggörs av det enorma intresse som media visat för valprocessen – och valet av Håkan Juholt.

[SVT] [SVT2] [SVT3] [SVT4] [SVT5] [DN] [DN2] [DN3] [DN4] [DN5] [DN6] [DN7] [DN8] [DN9] [SvD] [SvD2] [SvD3] [SvD4] [SvD5]

Leave a comment

Leave a Reply