Om vi ska tro SvD:s ledarsida så är slaget om S partiledarpost inte över. Den moderata ledaren fortsätter att ge Mikael Damberg ett starkt stöd och kräver att han ska ställa upp som motkandidat – även efter att valberedningen förordat Håkan Juholt. Det är visserligen inte troligt att Damberg ställer upp – och sannolikheten för att han skulle bli vald är obefintlig. Men krafterna som stödjer Damberg kommer inte endast från borgerliga ledarsidor; den tidigare SSU-ordföranden och Prime-anställde (högerinfluerad PR-byrå) Niklas Nordström gör nu sitt yttersta för att skada förtroendet för den person som av allt att döma kommer väljas till partiledare i hans eget parti.
Förutom den höger i socialdemokraterna som stödjer Damberg tycks hans främsta stöd komma från människor som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på partiet – ens om Damberg blev vald som ordförande. Att denna höger lägger sig i partiledarvalet är dels ett resultat av att alliansens framgångar skapat en höger med en arrogant maktinställning – där man även förväntar sig kunna bestämma över oppositionens förda politik. Men det är också ett tecken på att socialdemokratin är en så viktig politisk institution att högern gör sitt yttersta för att hålla den ofarlig och okritisk. Det hade i sammanhanget varit intressant för media att höra vad Damberg tycker om att han är en favorit hos de moderata ledarskribenterna.
Det intressanta nu är att delar av den socialdemokratiska högern väljer att liera sig med moderaterna istället för att försöka ena partiet. Jag är övertygad om att socialdemokraternas kris till stor del är ett resultat av partiets högerfalang – som i sin (ny)liberala politiska övertygelse sviker inte bara partiets kärnväljare – utan även den progressiva medelklassen. Därför tror jag också att valet av Juholt kan vara en väg fram för socialdemokratin – om de lyckas bryta sig igenom den borgerliga mediehegemonin.